där jag kommer ifrån

Jag behöver inte ens blunda för att se det framför mig. Låghusen målade i grönt orange rött för att framstå som mindre deprimerande, mindre som ett miljonprojekt. Gårdarna med utslitna gungor och torrt gräs. En port att smygröka i. En asfalterad gångväg ned till centrum. Sväng till vänster och du kommer till tåget. Tåget som tar dig hela vägen in till Östra Station. Där börjar världen. Gå till höger och du kommer till ett gigantiskt köpcentrum och ännu mer betonghus. Höghus, låghus, halvmåneformad betong. Krogen dit alla går för att det inte finns någon annanstans att gå. 

     Fortsätt bortåt. Gå mot simhallen och kyrkan klädd i kakelliknande, blå plattor med bilder i det färgade glaset. Där inne skymtar gigantiska ljuskronor. Allt luktar unket sextiotal. Allt som inte var Beatles, Stones, kolsvart eyeliner och A-linjeformade klänningar. Allt som inte var en begynnande revolution. Allt som bara blev. Bortom kyrkan ligger gymnasieskolorna som andas lika mycket grus som alla andra byggnader i närheten. Allt är grått, allt är fyrkantig betong. En av skolorna ska enligt ryktet gå att omvandla till ett sjukhus på några minuter ifall katastrof utbryter. Där finns parkbänkar ingen vill sitta på. Långa rankor av en växt ingen kan namnet på. Friidrottsarenan som närapå faller ihop, där vi tävlade i längdhopp varje år och jag var alltid sämst. Höjdhopp var bara för de modiga och jag ville inte bli utskrattad. Fotbollsplaner, nytt konstgräs och ishallen där resten av klassen åkte skridskor. Jag hade inte några utan fick promenera runt skolorna istället. Gick upp för backen till min dåvarande bästa vän och drack te. Det var ett annat sätt att skolka, slippa undan. Undvika att falla ihop på isen och inte kunna ta sig upp. Tjocka bambiben som inte bär.

     Bortom dystra friidrottsarenor, konstgräsplaner och betong ligger min högstadieskola i vitt tegel som enligt en flyktig kärlek såg ut som en kyrka. Jag tänkte "världens sorgligaste, mest hopplösa kyrka, i så fall". En plats med bruna golv, nedklottrade väggar och tuggummi under varenda stol och bord. Filmjölk till lunch och lukten av mögel, avlopp, sorg. Gick emellan klassrummen och suckade. Jag längtade alltid bort. Längtade till Östra Station och resten av världen.