Trodde väl lite
att vid nästan tjugoett års ålder
skulle jag veta vem jag är.
Vem jag vill vara,
hur jag vill se ut.
Att jag skulle sluta missa bussar
för att jag inte vet vad jag ska ha på mig.
Framsteg: det var åtminstone längesedan
jag la mig på golvet och grät av
just den anledningen.
Men nej,
nästan allt är exakt likadant som när jag var sjutton.
Ser bilder på mig själv och känner mig ful,
skäms för hur jag ser ut. Funderar över nya
frisyrer men kommer inte fram till något bra.
Jag är lika förvirrad, lika vilsen som då.
Hjärtat.
SvaraRaderaDu är ju jättefin! Och jag missar alltid bussar också även om det är pga snooze! /J
SvaraRadera