kan inte värja mig

Jag kan kanske ha kommit på ett magisk litet knep som gör att jag inte klarar av att vara arg, eller avgrundsledsen eller fortsätta prata med hög röst. Någonting som kan få oss att sluta bråka redan innan vi börjat. En enkel liten grej, motsatsen till vad jag brukar göra. Någonting jag är oerhört dålig på när jag känner mig sårad. Jag slår alltid undan blicken, stirrar rakt ned i den grå asfalten som om jag pratar med den, men vad jag egentligen borde göra är att se rakt in i dina ögon. Du har en speciell förmåga att göra mig lugn och få mig att förstå att det vi bråkar om, håller på med är ohållbart, dumt och utan mening. För, klyschigt nog, kan jag inte värja mig från din intensiva grönögda blick. Den påminner mig om varför jag älskar dig.