ungdomsromaner

Jag hämtar ut tre böcker med rosa omslag på Hemköp och läser tills orden tar slut. De billigaste värmeljusen från mataffären hinner brinna ut och teet blir lite för starkt innan jag börjar dricka det. Då och då sneglar jag upp mot byrån där ett långt, syrenfärgat ljus fortfarande brinner. Måste se till att det inte brinner ner för långt eller fattar eld i någonting. Läser om att vara femton, sexton, sjutton och känner exakt samma känslor igen. Det har inte ändrats så mycket sedan dess. Utanpå och utåt sett är nästan allt annorlunda men inte inuti. Inuti är hopplösheten och all evinnerlig längtan densamma. Känslorna av att aldrig riktigt räcka till, att inte riktigt orka, att bara vilja dricka alkohol och hångla är exakt likadana. Och jag längtar till helgen fastän ingenting händer. Och jag längtar efter orken att sträva lite längre. Jag tänker att vi kanske aldrig blir äldre än sjutton. Att det är då vuxenlivet och vilsenheten fångar varandras händer och går tätt intill varann mot vägs ände. Det var då jag blev kär för första gången och lämnades med ett utslitet hjärta i ett nedslitet kök. Jag tänker på alla gångerna jag drack för mycket öl och började gråta på trottoaren. Begravde ögonen i böcker och såg svartvita filmer mest för att det var coolt. Kände mig aldrig hemma. Och jag tänker att jag är på mitt tjugoandra år här på jorden och jag är fortfarande lika vilsen. Jag känner fortfarande samma känslor och ensamheten slår mig fortfarande lika hårt. Livet rör sig framåt en dag i sänder men jag är fortfarande sjutton år.