20140209

det är ganska bra ändå

Hej mitt fjortonåriga jag,

jag ville bara höra av mig och säga att allt inte blir så hemskt som du föreställt dig. Att du antagligen inte kommer vara ensam hela livet och dö i en tom lägenhet bland massor av katter. Det ordnar upp sig, lite i taget.
     En lördag i februari träffar du din bästa vän för att äta falafel och gå på en fyra timmar lång film på bio. Ni går ifrån salongen och känner att det är en speciell upplevelse att se en biofilm med paus i mitten och att den inte alls var så obehaglig som du trott. Snarare intressant och spännande. Du har två flaskor vin i väskan som skaver mot axlarna och när ni går hem från pendeltåget är det nästan mörkt. Ni äter middag ihop i väntan på att ett gäng fina människor kommer över och öppnar den olåsta dörren och kliver in i din lägenhet. De dricker öl på golvet och lämnar ett gäng tomflaskor efter sig, som du måste gå iväg med till återvinningen. Du blir lite för full men känner att det inte gör någonting. Och när Jonatan kommer hem från jobbet får du en puss och en trygghetskänsla starkare än någonting annat. Han kör er till McDonalds mitt i natten och du orkar inte tjafsa om att han köper nuggets istället för något vegetariskt. 
    När alla försvunnit till hem sitt är det bara du och Jonatan kvar i lägenheten. Ni kryper ned bredvid varandra i sängen och det snurrar lite i ditt huvud. Ni ligger hud emot hud när du får fyllefrossa. Han säger "värm dig på mig" och sömnen är inte långt borta. När du vaknar har du migrän och han har redan åkt till jobbet. Den smala sängen känns tom. Men han kommer tillbaka. Han kommer alltid tillbaka. Och alla de idioter som krossar ditt fjortonåriga hjärta kan dra åt helvete. För när du är 21 kommer bitarna att falla på plats. Och allt kommer kännas rätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar