Du bryter ihop för första gången på evigheter och jag håller om dig. Skriker åt dig när du säger att du inte längre vill leva för att du hatar dig själv så mycket. Skriker för att det gör ont i mig och tanken på att du inte skulle finnas i min närhet är outhärdlig. Och varje gång jag ser någon göra slut på film får jag en stor klump i magen. Jag tänker på hur nära jag har varit att förlora dig. Hur mycket jag vill ha dig i mitt liv. Och när vi sitter i oanvända träningskläder på mitt golv vilar du huvudet mot min axel och skakar på samma sätt som jag gör när jag gråter. Fast det kommer inga tårar. Jag stryker med handen över ditt hår. Försöker få dig att förstår hur bra du är. Att det bara är en fas. Att det går över. Det går alltid över. Så länge vi har varandra kommer allting lösa sig. Och kanske tror du mig, jag tycker mig se ett svagt leende sprida sig över ditt ansikte. Att vi klarar allt. Allt. Så länge du är med mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar