allt jag saknar

Det är julafton om fem dagar och jag har ont i hjärtat. Ont för att jag saknar alldeles för mycket. Saknar Jonatan som jag inte träffat på några dagar, saknar vänner som på något vänster verkar försvinna bort. Saknar ljusa dagar och cigaretter. Jag saknar en tid som aldrig existerat, en tid då livet var lättare att bära. Saknar att inte tampas med känslorna av ensamhet. En liten del av mig saknar till och med snön. Jag saknar att se mig själv i spegeln och känna mig stark. I mig själv. I den person som är jag. Saknar att dricka alldeles för dyra drinkar och inte bry mig om att jag bränt 500 kronor på en kväll. Saknar att inte behöva vända på varenda krona de sista veckorna i månaden. Behöva säga nej till att gå ut och träffa en vän, för det är alldeles för dyrt. Jag saknar en kropp som aldrig varit min, en kropp som passar bättre i kläderna jag vill bära. En starkare, tryggare kropp. Att jag kan ta 125 kilo i benpress verkar inte spela någon roll. Jag saknar kvällarna då jag inte börjar gråta till ett avsnitt av någon sliskig tv-serie. Jag saknar att läsa men kan inte koncentrera mig på ord om jag har dem framför mig. Jag saknar att skriva någonting som faktiskt känns. Jag är i ett oerhört stort behov av att vara ledig men det måste vänta ytterligare några dagar. Det är julafton om fem dagar och mitt hjärta kommer snart brista av den enkla anledningen saknad.