Det tog ungefär ett och ett halvt år att spara ut men bara en timme att klippa av. Men, jag kände att det var dags. Hatade min spegelbild varje morgon och den uppsnurrade luggen som inte kändes som jag. Hela tiden uppsatt i världens minsta lilla knut ur vilken hårslingor hela tiden föll. Fula, frissiga lockar som vinden hela tiden fastnade i och hur svårt det var att dansa: så fort jag rörde på huvudet flyttade sig varje hårstrå någon decimeter och till slut såg jag bara en massa hårstrån hopa sig till ett ingenting. Så, jag gick och klippte mig. Betalade 530 kronor fastän jag knappt har råd med mat. Tänker att det ändå var så värt varenda spänn, för jag hatar inte mitt ansikte på samma sätt längre. Jag känner mig mer som mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar