vi driver med båten längre ut
till den plats där världen tar slut
det är lugnt, det är tyst
molnen brister över oss
du berättar om en höst
då åskan gav dig tröst
hur ljuset och mullret efteråt
löste upp knutar i ditt bröst
det finns bara du och jag
på marken som gör mig svag
inte en krusning på vattnet
trots att vinden ökar i styrka
regnet ändrar färg
himlen blir en annan
jag blundar hårt
stänger ute
hagelstormen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar