stormen

När tiden rör sig alldeles för fort trots att den samtidigt
står hel stilla
där står jag nu
mitt i stormens öga och finner inget att greppa vid
Om morgonen öppnar jag ögonen och med ens
är det dags att sluta dem igen för att somna
bakom papperstunna dörrar och med fönstret
på glänt

De säger att det är sommarlov nu
att det kommer finnas tid att andas ut
men jag tror att jag har astma
Vet inte hur det ska kännas nu när
juni har sprungit in i mig
och jag fortfarande befinner mig i mars

För att tala klarspråk,
jag är inte redo för sommaren
den vill inte fånga mig
och jag längtar efter snön
att vara inkapslad i vitt puder
och önskar att ovissheten inte drabbat mig