sommarångesten

Sommarångesten. Tiden som inte vill räcka till. De soliga dagarna som glider ur händerna och fångas upp av morgondagens tjocka molntäcke. Alla personer jag inte hinner träffa, de som inte hinner träffa mig och alla långsamma dagar när jag går runt i lägenheten utan att veta vad jag ska göra. Det är tyst. Alltid tyst, förutom när grannarna har fest och jag hatar dem för jag kan inte sova. Fyller ut tystnaden med andras röster, andras liv. Gömmer mig i någonting som inte är mitt, fastän allt jag vill är att gå ut och leva det liv som är just mitt. Väntar på att tiden ska gå men ingenting får tiden att förflytta sig. Längtar till landet, längtar efter att dricka vin med Lovisa, längtar efter den månadslånga resa som väntar om bara några veckor. Jag blir stressad av att inte hinna allt. Jag är ledig från jobbet nu men ingen annan verkar vara ledig. Och de som är lediga är någon annanstans. Det är märkligt. Hur tiden kan gå så långsamt, hur den andra gånger går så fort. Och somrarna går alltid för snabbt. Försvinner lika hastigt som träden slår ut i mitten på maj. Jag hinner inte göra allt jag vill. Hinner aldrig landa, hinner inte ta in dagarna som passerar. Hinner inte leva årets bästa månader eftersom att tystnaden och tiden alltid kommer emellan.