Om två timmar landar hans flygplan på Arlanda. Det känns overkligt på något vänster. Att jag ska få träffa honom igen efter fyra veckor. Mycket händer under den tiden. Jag har liksom tappat greppet lite om den relation vi har. Tappat vilka vi är tillsammans. Det blir lätt så när en spenderar varje dag kväll och natt på egen hand, utan den viktigaste i sitt liv. En vänjer sig vid att vara själv. Men, nu har vi resten av sommaren att bygga upp oss igen, bit för bit som virvlat bort en aning under dagarna som gått. Det känns fint. Att vi om några timmar kommer hålla handen under hans föräldrars matbord. Att vi nog kommer sova ihop i natt. Det är äntligen tid för det som för någon vecka sedan kändes oerhört långt borta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar